Spela min lind, sjung min näktergal.
De va en gång en fattig flicka. Flickan var mycket sjuk. Men en dag när hon öppnade en grind för en främling som skulle passera så fick hon ett frö i stället för pengar. Främlingen sa åt flickan att plantera fröet. Flickan planterade fröet i fattighusets trädgård. Hon tog han om fröet väl. Efter ett tag växte de up en lind. I flickans huvud kunde hon svära på att hon hörde lindes röst säga: spela min lind sjung min näktegal.
Men hur mycket hon en tog hand om linden så kom de ingen näktegal o linden börja aldrig spela. En vacker morgon gick flickan ut i trädgården o stälde sej vid linden. Då förstod flickan att trädet behövde en själ. Och flickan gav linden sin själ. Så när folket i fattigstugan vaknade hörde de en vacker melodi. Folket gick ut till linden. Linden spelade och näktegalarna sjöng. En av fattighustets bor kan svära på att han förde flickans röst i huvudet: de är jag , anna.
Men ingen så någonsin till flickan igen.
Ja känner mej som flickan. Ja skulle göra va som helst för att nån ja älskar ska må bra.
